tisdag 22 maj 2018

Detta kan vara bra att veta om högkänsliga personer

15-20 % av befolkningen är Högkänsliga

Lite om oss som kan göra det lättare att förstå oss.

Vi är inte alltid introverta

Blyghet och introversion är inte alltid samma sak som sensibel. Faktiskt är 30 % av oss extroverta.

Vi märker subtila skillnader i tonfall

Vi är bra på att se detaljer. Det gäller även detaljer när vi möter andra, blickar som flackar, mungipor som dras ned eller att läsa mellan raderna i epost och SMS. Vi påverkas mer av andra människors sinnesstämning än andra. Vi är intuitiva, kreativa, observanta och kapabla att uppfatta andra personers känslor vilket gör oss mer reaktiva.

Vi njuter av ensamhet och föredrar att ägna oss åt aktiviteter ensamma, där vi kan uppskatta världen i sin autentiska äkthet.

Vi har vår egen rytm och passar inte riktigt in i den accelererade materialismen i samhället, vi känner oss inte riktigt hemma där.

Vi lyssnar gärna om du behöver prata ut

Vi är empatiska och därför bra att ha om du behöver någon att tala med. När du känner smärta eller glädje smittar det av sig på oss och vi vill inget hellre än att få dig att må bra igen. Många av oss har yrken som t.ex terapeuter, lärare och även bland chefer.

Jobbet 

Vi trivs inte i kontorslandskap där intrycken är många och våra sinnen lätt blir överväldigade. Vi behöver lugn och ro när vi jobbar och vi väljer gärna att jobba hemma. Vi har förmåga att känna och observera nyanser vilket kan innebära att vi kan ”tala till bönder på bönders vis och med de lärde på latin”.

Vi gillar inte kritik, vi skäms då

Vi försöker därför vara andra till lags och nedvärderar ofta våra egna åsikter.

Vi tar saker personligt

Vi får ofta höra att vi tar saker för personligt eller att vi är överkänsliga. Vi engagerar oss ofta totalt och om någon skämtar på vår bekostnad tar vi det inte alltid som ett skämt.

Vi tycker om djupa relationer

Om det är ytligt prat du söker så vi inte rätt för dig.

Vi bär på egen speciell gen (5-HTTLPR) som har en koppling till Serotonin, vi har en överlägsen perceptuell funktion (att ta emot och bearbeta). Genen finns där och det går inte att sluta vara känslig.

Hur gärna vi än skulle vilja kan vi inte sluta vara som vi är. Det går däremot att lära sig acceptera sin personlighet och därigenom sluta strida och kämpa inombords. Det gör livet enklare och mer harmoniskt. Våra hjärnor reagerar annorlunda än andras hjärnor. Empati-centrum och medvetande- centrum påverkas mycket mer av känslomässiga bilder.

Källa: Allt om Högkänslighet

onsdag 16 maj 2018

Ekonomiekot - nu har jag skickat dem ytterligare ett brev

Så här blev det

Hej!

Ni skriver på er hemsida att - Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Det stämmer inte.

Ni skriver att ni är opartiska och oberoende och det är jättebra och det är grunden i journalistik vad jag förstår.

Vad jag länge reagerat på är att t.ex personalen på Ekonomiekot inte är opartiska. Vi har en jord som sargas av den ständiga tillväxten, överkonsumtionen är en stor farlig del i att vi förstör våra framtida generationers framtida förutsättningar. För att lösa detta behövs Nerväxt inte tillväxt. 

Jag tycker det är viktigt att ni journalister tänker till, ta en mötesrunda om detta och tänk ett steg längre än marknadens makthavare och politikens makthavare, de är så djupt inne i sina egna agendor att de inte kan lyfta blicken och ta ansvar för vår framtid.

Ni journalister kan bli de som väcker dem. Jag har försökt att få er ett vakna, bland annat då ni rapporterar att börsbolagen gått bättre eller sämre enligt sina rapporter. Det är inte er sak att använda värdeladdade ord, intäkterna har gått ner eller upp liksom resultaten, ni ska inte säga att det gått bättre eller sämre. Bättre för vem? Sämre för vem? Tänk gärna till lite om just det. Rapportera fakta utan värdeladdade adjektiv.

Jag hörde idag att du sa att det är så svag till växt i Stockholm. Säg inte svag, säg låg eller ännu hellre ”Äntligen har tillväxten börjat vända”…

Jag ber om ursäkt om jag går på men jag blir så upprörd över att ni journalister som har så starka ”vapen” inte använder dem utan låter er omedvetet ledas av makthavarna jag nämnde. Jag vet att ni inte gör det medvetet utan omedvetet men är det inte dags att bli medvetna. Var det inte för att göra skillnad som ni valde just det yrket?

Kolla på nätet där finns hur mycket som helst om risker med tillväxt.

söndag 13 maj 2018

God självkänsla för ett barn – kärlek är grunden

Det är viktigt att barnet känner att det älskansvärt oavsett prestationer. Att barnet är bra som det är.

Om vi kan ge våra barn en god självkänsla vågar barnet misslyckas och försöka igen – och därmed lära sig. Barnet kommer då inte att ta för stora risker och skadas för det värnar om sig själv, sina gränser och sina behov.

"Det viktigaste är att ni älskar ert barn. Att barnet känner att kärleken är villkorslös. Att ni tror barnet om gott och ser dess vilja att lära, bli omtyckt och vara med."

Försök leva dig in i hur barnet har det, ge vad det behöver och lugna när det är skrämt.

Självkänsla och självförtroende är helt olika saker. Ett försiktigt och blygt barn kan mycket väl ha god självkänsla. De kanske trivs bäst med att vara lite iakttagande och lyssnande.

Introverta eller extroverta barn är olika och det kan ibland förvilla men båda behöver bygga en god självkänsla för då blir livet så mycket bättre för dem, på alla plan. Självkänsla innebär en stabil och stor trygghet för barnet.

Om barnet står inför en situation som det ännu inte har lärt sig behärska och därför bävar lite inför kan självkänslan svikta tills barnet lärt sig att hantera situationen. Ju starkare självkänsla barnet har vid händelsen desto snabbare kommer det att hitta lösningen. Hjälp gärna barnet att förstå varför det känns som det gör. Du som vuxen har ju livserfarenhet. Vi vet att det är så här ibland, att det är naturligt och att det går över. Vi kan hjälpa våra barn genom att ­förklara.

Om du tillmötesgår barnet för mycket blir du en förebild som visar att man inte ska ta hand om sig själv. Om du tillmötesgår ­barnet för lite får barnet en känsla av att inte bli omhändertaget och inte bli lugnat. Det skapar en osäkerhet hos barnet kring hur världen egentligen fungerar.

Om ett barn väljer utanförskap kan det bero på att barnet känner rädsla för något. Barn kan vara rädda för saker som vi vuxna inte ens kan tänka oss i vår fantasi och det är väldigt onödigt. Det kan påverka barnets hela vardag. Tror du att det är så får du prata med barnet och försöka förstå hur du kan hjälpa.

Kanske beror det på att de inte vet hur man gör för att ta kontakt och skapa nya relationer. Då behöver de hjälp med det.

Om det är bråkigt i familjen kan det ta energi och fokus från barnets förmåga till utveckling – plus att barnet kan lära sig mönster för nära relationer som det riskerar att bära med sig genom livet. Det gör också att du får mindre energi som förälder och mindre tid för vardaglig samvaro med barnet – sådant som barn behöver så mycket av.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar 9/2017 (psykolog Malin Bergström)

lördag 12 maj 2018

Hälsofrihet - något även för Sverige

Författare Stefan Whilde.

"Vi svenskar släpar omkring på ett gammalt arv som i sig är ett ärr som då och då går upp och blöder och blir infekterat.

Och för varje gång som såret blir infekterat försöker samhället hämma infektionen. Det kan vara med hjälp av en politisk konflikt (så att vi tillfälligt glömmer bort såret), det kan vara banbrytande forskning som ger oss hopp för stunden, det kan vara skräckrubriker i orwellsk anda om en tidigare ofarlig sjukdom som ”plötsligt” visar sig vara jättefarlig (”Men lugn, gott folk, vi har ett nytt vaccin på gång!”) eller det kan vara en festlig tradition som likt ett plåster täcker över det fula ärret.

Arvet/ärret har sin grund i religionen, i kyrkan, men togs i slutet av 1800-talet över av den socialdemokratiska rörelsen. Det var då som August Palm höll ett brandtal om ”den vårdande staten”. Under statens beskyddande vingar skulle folket få kura.

Staten ger med ena handen (bidrag, mediciner, lösningar) och tar med den andra (höga skatter, sjukdomsdiagnoser, konflikter). Kyrkan hade, som redan nämnts, tidigare den rollen. ”Du står under Gud (staten), lägg din tillit inte till dig själv utan till Gud (Staten), Gud (staten) tar hand om dig men straffar dig också när så behövs.”

Eftersom nu staten ska vårda oss så framstår det svenska medicinska monopolet som ganska begripligt. Det fyller en funktion. Endast skolmedicinen får lindra sjukdomssymtom, endast läkemedelsindustrin får sälja ”läkemedel”. Går behandlingen fel kan vi skylla på läkaren (som i sin tur ofta men inte alltid skyddas av staten/systemet). Vi behöver inte ta något eget ansvar att tala om och skolmedicinen bidrar med att ”vetenskapligt” förklara att sjukdom handlar om kemiska processer som vi människor inte kan styra över. I det läget blir också sjukdomen i sig Gud/staten, eftersom vi måste underkasta oss den. Och vi måste underkasta oss skolmedicinens behandlingar. För vi har ingen egen makt.

I andra länder har människor däremot egen makt. I Tyskland, England, Indien, Frankrike har människor makt. Från och med 2017 har människor makt i Schweiz för då införlivas flera läkekonster – däribland homeopati, örtmedicin och kinesisk akupunktur – i det schweiziska försäkringssystemet. Schweiz inför HÄLSOFRIHET."

söndag 6 maj 2018

Det var inte meningen...

Visst är det en vanlig form av försök till ursäkt? "Det var inte meningen"

Ofta är saker vi gör och ord vi säger inte menade att såra så det är viktigt att tänka till innan man agerar på ett sätt som på något vis sårar.

"Det var inte meningen" blir som en bortförklaring av det oönskade beteendet inte en regelrätt ursäkt.

"Det var inte meningen att såra dig" – är en kommentar som vi skulle kasta i soptunnan tycker jag.

För att reparera bör inledningen vara: Jag ber om ursäkt för att jag...
och sedan ...jag förstår att jag...

Tänk på att inte säga "om jag" här för då visar det att du egentligen inte riktigt fattat att du faktiskt gjort illa. Då är ursäkten inget värd. Använd "för att jag".

På detta vis blir ursäkten en verklig ursäkt, vi står för att vi gjort fel och att vi visar att vi förstår hur det kändes hos den drabbade. Det är jätteviktigt att den sårade får upprättelse, att förövaren verkligen förstår vad han/hon gjort.

Så skrota "Det var inte meningen".