söndag 1 oktober 2017

Utvandrarna och hur kyrkan hjälper oss

Jag läser en bok – Vägen västerut, sammanställd av Ingemar Antonsson. En raritet som beskriver, mestadels, smålänningars utvandring till Amerika.  Där finns att läsa, ganska detaljerat, vad som mötte dem när de kom fram till det stora landet. Den finns att köpa på Medevi brunn, jag betalade ynka tio kronor för detta enorma arbete som Ingemar lagt ner.

Det beskrivs hur präster reste runt bland svenskbyarna för att peppa svenskarna att orka med alla svåra utmaningar och för att så frön i dem att vara fredliga och inte ge upp. ”Ty Herren är god dem, som hoppas uppå honom och den själ, som frågar efter honom. Det är en konstelig ting att man är tålig och hoppas på Herrens hjälp.”


Då slog det mig, folket behövde stöd i all elände, någon som peppade dem, gav dem tillit och fick dem att fortsätta utan att ge upp, på vilket sätt de vara månde.

Det klart människor behöver pep talk, hopp, klappar på ryggen och tips på väg ut ur eländet. Kanske var det bara kyrkan som erbjöd detta. Det fanns inga psykologer eller terapeuter till hands men kanske har inte psykologer och terapeuter alltid det som krävs, kanske är det just därför som coacher får allt mer att göra idag. Coacher som peppar, klappar på ryggen, ger hopp och ger verktyg för att komma ur elände.

Kyrkan har fastnat i att vi ska ha förtröstan till att Herren Gud Fader och Jesus Kristus hjälper oss, om vi bara blir frälsta.

Idag vet vi mer än de gjorde på 1800-talet, vi känner inte att det präster och pastorer säger, hjälper oss speciellt mycket. Vi behöver något mer konkret, något vi kan ta till oss.

Visst tror jag att gudomen finns men inte i form av fadern och sonen utan inom och runt oss. Herren Gud Fader och Jesus Kristus ska vi inte lägga vårt öde i händerna på.

Vi kan och kanske bör, be till gudomen om hjälp till självhjälp, för det är bara vi själva som kan påverka vår situation. Om vi ber om hjälp kommer det högre jaget (vår själ-vår gudom) och kanske hjälpare någonstans däruppe, att hjälpa oss på sitt sätt, genom att ge oss nya mänskliga möten, nya idéer, nya tankar, motgångar och medgångar som visar oss vägen till lösning.

Vi kan strunta i att se de tecken vi får men då kommer vi också att fortsätta med de besvärligheter vi anser oss ha.

Vi får de motgångar som vi orkar med, så om du har stora motgångar har det högre andliga (din själ-din inre gudom) stort förtroende för din kapacitet att lösa det. Du kommer att fixa det med tålamod och med vaksamhet på tecken du får.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar