söndag 12 november 2017

Tysta de tysta - vi får inget veta om vi själva tar över samtalet för mycket

"Var kommer du ifrån? Berätta om dig själv?" säger Lars. Det är Mias tur att prata.
Hon funderar en stund, var ska hon börja?
"Jag kommer från Mariestad, jag är född där men har flyttat omkring lite innan jag landade för gott."
Hans blick skvallrar om att han är ivrig att säga något. Mia ser på honom, tar en paus. Hon förstår vad som komma skall. Han tar tillbaka ordet.
"Jag har en syster som bor i Mariestad, hon bor på Sturegatan...vet du var den ligger?"
"Ja, vilket hus bor hon i?" Mia döljer en suck, hon hade tänkt berätta om sina flyttar och varför de skett. Varför frågar han om han inte vill veta?

Han fortsätter att berätta om systern, vad hon gör, var hon jobbar, hur hon har renoverat huset... Han kommer in på sin egen husrenovering och glider så småningom över på sin förestående kryssning.
Hon lyssnar tålmodigt.

"Nej, nu måste vi få beställa maten" säger han och vinkar till sig kyparen.
"Du berättade inte så mycket om dig själv. Berätta mer."
"Ja, vad du vill veta?" Hon bestämmer sig för att försöka igen. "Jag nämnde ju att jag flyttat omkring lite, först flyttade jag till Tidaholm, jag var arton då."
"Tidaholm? Där har ju jag också bott! Vi bodde i Amerikahuset. Pappa jobbade på tändsticks-fabriken och mamma var hemma och såg till oss barn". Han fortsätter berätta om tiden i Tidaholm och sedan flytten till Kinnarp och vad som följde med den.
Mia lutar sig tillbaka, nickar artigt under tiden han berättar och orden glider vidare åt många olika håll.

Mia försöker fortsätta att lyssna intresserat men har tystnat. Varje dag händer samma sak. Varför vara trevlig och visa sig intresserad? Varför ställa vänliga frågor för att följa upp? Det är sällan numera som hon berättar något, det är så få som vill lyssna och som vill veta mer. De flesta vill helst bara höra sin egen röst oavsett om de har något intressant att säga eller inte, det viktigaste är att de får prata. Tänk om folk kunde släppa lite fokus på sig själva och möta en annan människa, verkligen möta och lära känna dem. Människor är intressanta om man verkligen öppnar upp för att möta dem.

Han missade att hon var en stark och klok kvinna, att hon hade flygcert, var föredragshållare, politiker, talare under Almedalsveckan, nationaldagstalare, utbildad psykolog, sommarölänning, att hon hade flera styrelseuppdrag, att hon renoverat sitt hus, var seglare och golfare...

Hans bild av henne efter mötet var att hon var söt och trevlig men lite tystlåten.

Hon visste mycket om honom efter mötet och förstod ganska bra vilken sorts person han var, vilka hans intressen var, barndomen och hon hade fått en första bild av hans liv.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar