lördag 11 november 2017

Varför drabbas vi så hårt av brustna relationer?



John W James och Russell Friedman slutsats är att oförlöst sorg oftast beror på någonting av känslomässig natur som vi inte har talat ut om.


För att vi ska bli fria igen krävs att vi samta-lar med personen och slutför samtalet för att vi ska kunna bli fria från sorgen. Vi behöver bli kompletta med att motparten förstått på djupet vad vi vill ha fram.


Ett enklare exempel: Du vill prata med en god vän, du ringer  upp och letar rätt på en plats där mottagningen är bra. Ni hör varandra bra men så bryts samtalet precis innan du hinner säga ”hej då!”. Vad gör du då? Troligen ringer du upp motparten igen och säger ”Vi var väl klara, jag skulle bara säga hej då. Hej då!”. När du sedan lägger på luren har alla tre delar av en fullbordad kommunikation ingått, vilket gör att du kan ”släppa taget” och ”gå vidare”. Delarna är:

1. Du behöver samtala med motparten
2. Du behöver uppleva dig hörd och förstådd
3. Du behöver slutföra kommunikationen med ett avsked.

Om du bär på gamla, tunga ryggsäckar av besvikelser och sår, kanske omedvetet, din självkänsla är låg – då blir det svårt att lyckas med samtalet.

Om samtalet inte kan genomföras lyckosamt kommer den känslomässiga smärtan att vara kvar. Du fastnar i sorgen.

Hur gör man när motparten inte kan eller vill medverka i ett samtal?

Samtalet enligt punkterna 1,2 och 3 behöver ändå genomföras och vi kan göra det genom att  använda en attrapp eftersom motparten inte är där. På så vi fullbordar vi kommunikationen men på ett indirekt sätt t.ex. genom gestaltterapi (stolsövning). Motparten omvandlar vi till en stol som vi talar till.





Relationsexperten och psykologen Christina Hermanrud menar att kvinnor vanligtvis känner mer smärta och sorg än män, troligen för att kvinnor investerar mer i ett förhållande.

Hon menar också att män ofta trycker ner sin sorg direkt efter ett kraschat förhållande men att stänga in sin sorg och direkt försöka gå vidare är inte bra. När verkligheten till slut kommer ikapp och sjunker in, blir sorgen djupare och mer långvarig.

Källa: plus.rjl.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar