lördag 24 mars 2018

Jag stötte på en ear-rape-are igår igen och kunde inte låta bli att fnissa åt eländet

På systembolaget står hon, den notoriska ear-rape-aren. Jag vet vem hon är, så jag håller mig borta men kvinnan hon fått i sina klor var fast. Jag såg hur den ofrivillige lyssnaren skruvade på sig och ville bort men hon var ändå vänlig nog att stå kvar, trots sitt lidande.

Vad som är konstigt med ear-rape-are är att de inte ser att den de haffat inte vill lyssna, inte orkar höra mer. De är antagligen så långt inne i sig själva att världen utanför inte finns om de inte hittar ett par öron att bomba. Hur självisk kan man vara?

Den drabbade började så smått att röra sig framåt men tro inte att de hjälpte, ear-rape-aren följde ivrigt med, varje steg. Lyssnaren kom inte undan.



Jag tycker verkligen synd om kvinnan som tvingades lyssna på de långa harangerna av ord och jag vet hur svårt det är att tvinga in några egna ord i svadan av tusentals ord. Ord som det ändå inte lyssnas på.

Jag led med dig.

Vad kan man göra? Antingen säga åt ear-rape-aren att man inte är intresserad eller så får man hålla sig borta. Jag brukar göra det senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar