Visar inlägg med etikett Tankar för dagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tankar för dagen. Visa alla inlägg

söndag 19 november 2017

Äntligen! #Metoo-rörelsen som ett genombrott för en mer demokratisk struktur mellan könen. Intervju med Sören Grind

En podd med Sören Grind, psykolog, som klokt, vist och eftertänksamt berättar om sin syn på #Metoo-rörelsen.

Livets bog V 1709: "Har inte "kvinnan" under årtusenden hållits nere i okunnighet, sexuellt slaveri och ringaktning av det så kallade "starka könet", som genom sin maskulina, kroppsliga överlägsenhet eller styrka i förhållande till "kvinnans" fysiska, kroppsliga tillstånd hade lätt att bli den dominerande?"

Intervju med Sören Grind


Vi är väldigt bekväma!

Vi äter mycket mediciner (jag ville inte kalla dem läkemedel för de läker inte utan skapar fler sjukdomar), vi äter massor av mediciner. 2010 skrevs det ut cirka 100 miljoner recept i Sverige och 2016 var det uppe i 109 miljoner, det ökar alltså med drygt en miljon om året!

Om varje recept genererar minst en biverkan...? Fundera på det. 109 miljoner nya sjukdomar varje år, bara på grund av mediciner.

Tillbaka till bekvämligheten. 

Vi äter hur eländig mat som helst - det är ju gott och det är ju bekvämt – färdigrätter från butiken, fabriksbakade kakor och bröd, godis, besprutad frukt, coca-cola, socker i alla former, friterat i barer och kiosker, chips, bag-in-box, sprit, rökt mat, fiskar med gifter, vi röker...

När sjukdomarna sedan kommer – som fetma, hjärtbesvär, magbesvär, ledbesvär, diabetes, cancer, migrän... går vi till doktorn och får medicin som också skadar kroppen men kanske tar bort symptomen.

Kanske tänker du: Det är ju därför sjukhus finns, för att hjälpa mig, men hur smart är det att fördärva dig själv och utgå från att någon annan ska fixa till dig igen? Det är dags att tänka om.

Sjukdomsbehandling är en väldigt ond cirkel. Sjukhus anser jag vara viktiga i akuta fall men inte i långsiktiga behandlingar.

Ni kanske tänker, vad vet hon om det? Jag kan bara svara: Jag tänker själv och tar beslut, jag accepterar inte bara rakt av vad andra, samhället och myndigheter säger, gör så du också – tänk själv, undersök, forska och hitta dina svar och insikter.


Inte nog med att vi äter i ren slöhet och är bekväma, vi bryr oss inte om att utvecklas som människor. I princip alla bär på sår och besvikelser från tidiga år och bryr sig inte ett skvatt om att reflektera över dem och komma förbi dem. Nej, istället lever vi dag för dag med sviterna av såren – våra sjukdomar och besvär, både fysiska och psykiska som vi inte alltid vill se.

Äter du någon medicin?
Har du ont någonstans?
Brukar du vara sjuk?
Är du deppig?
Har du ångest?
Väger du för mycket?
Är du inte lycklig?...

Om du svarar jag på en fråga är det dags att kliva ur bekvämligheten och börja jobba – om du vill vara frisk vill säga.

De flesta orkar inte, kanske inte du heller, för det kommer att ta tid och det kommer att vara jobbigt men det finns ingen genväg till att leva och vara frisk, och lycklig. Det handlar om att våga och orka se sanningen – ät bra mat, motionera lagom, lär känna dig själv och bli medveten om dina gamla sår.

Genom att jobba i många år på detta vis har jag själv blivit frisk från ledgångsreumatism.

Källa: www.socialstyrelsen.sewww.nyttigt.eu

lördag 18 november 2017

Meningen med livet?

Vårt mål är att leva lyckliga, hälsosamma liv där vi gläds åt oss själva. 

Kärleken löser upp ilska. 

Kärleken löser upp bitterhet. 

Kärleken får rädslan att försvinna. 

Kärleken skapar trygghet.





Om vi hittar vår inre kärlek löser sig mycket i livet.

Tankens kraft - kan den bota sjukdom?

Enligt Louise L Hay finns ett direkt samband mellan våra tankar och olika kroppsdelar och fysiska besvär.

Själv har jag också insett att även känslor, som i och för sig ofta är ett resultat av våra tankar,  har ett direkt samband med våra kroppsdelar och fysiska besvär.

Så om vi tänker fina tankar istället för att klandra livet och andra människor för det som är fel i vårt liv ökar våra chanser att vara friska.

Om du har ont men inte vet varför menar Louise att vi har behov av det onda. Det onda är en symptom och för att hitta nycken behöver vi vända oss inåt, hitta vad som ligger bakom. Det gäller att släppa taget för det onda skyddar oss på något vis, skyddar oss mot att behöva förändras, agera på nya sätt.

De tankar som är grunden till mest sjukdom är:
Klander
Ilska
Bitterhet
Skuldkänslor
Sorg
Frustration

Klander skapar ledbesvär, ilska skapar infektioner, bitterhet kan leda till tumörer och cancer, skuldkänslor skapar smärta och värk.

Det är smart att ändra tankemönster innan sjukdomarna blir akuta.

Några exempel från boken
1. Artrit - Känsla av att vara oälskad. Kritik, harm, bitterhet. Känsla av att inte vara bra nog. Nytt tankemönster: Jag är kärlek. Jag väljer att älska och bejaka mig själv. Jag ser andra människor med kärlek.

2. Diabetes - Att längta efter det som skulle kunna varit. Stort behov av att kontrollera. Djup sorg. Ingen ljuvhet kvar. Nytt tankemönster: Detta ögonblick är fyllt av glädje. Jag väljer nu att uppleva ljuvheten i denna dag.

3. Hjärtbesvär - Känslomässiga problem sedan lång tid tillbaka. Brist på glädje. Ett hjärta som hårdnar. Att tro på belastning och påfrestning. Nytt tankemönster: Glädje, glädje, glädje. Jag tillåter kärleksfullt glädjen att strömma genom mitt sinne, min kropp och mina upplevelser och erfarenheter.

Källa: Läk din kropp - de mentala orsakerna till fysisk sjukdom av Louise L Hay

söndag 12 november 2017

Tysta de tysta - vi får inget veta om vi själva tar över samtalet för mycket

"Var kommer du ifrån? Berätta om dig själv?" säger Lars. Det är Mias tur att prata.
Hon funderar en stund, var ska hon börja?
"Jag kommer från Mariestad, jag är född där men har flyttat omkring lite innan jag landade för gott."
Hans blick skvallrar om att han är ivrig att säga något. Mia ser på honom, tar en paus. Hon förstår vad som komma skall. Han tar tillbaka ordet.
"Jag har en syster som bor i Mariestad, hon bor på Sturegatan...vet du var den ligger?"
"Ja, vilket hus bor hon i?" Mia döljer en suck, hon hade tänkt berätta om sina flyttar och varför de skett. Varför frågar han om han inte vill veta?

Han fortsätter att berätta om systern, vad hon gör, var hon jobbar, hur hon har renoverat huset... Han kommer in på sin egen husrenovering och glider så småningom över på sin förestående kryssning.
Hon lyssnar tålmodigt.

"Nej, nu måste vi få beställa maten" säger han och vinkar till sig kyparen.
"Du berättade inte så mycket om dig själv. Berätta mer."
"Ja, vad du vill veta?" Hon bestämmer sig för att försöka igen. "Jag nämnde ju att jag flyttat omkring lite, först flyttade jag till Tidaholm, jag var arton då."
"Tidaholm? Där har ju jag också bott! Vi bodde i Amerikahuset. Pappa jobbade på tändsticks-fabriken och mamma var hemma och såg till oss barn". Han fortsätter berätta om tiden i Tidaholm och sedan flytten till Kinnarp och vad som följde med den.
Mia lutar sig tillbaka, nickar artigt under tiden han berättar och orden glider vidare åt många olika håll.

Mia försöker fortsätta att lyssna intresserat men har tystnat. Varje dag händer samma sak. Varför vara trevlig och visa sig intresserad? Varför ställa vänliga frågor för att följa upp? Det är sällan numera som hon berättar något, det är så få som vill lyssna och som vill veta mer. De flesta vill helst bara höra sin egen röst oavsett om de har något intressant att säga eller inte, det viktigaste är att de får prata. Tänk om folk kunde släppa lite fokus på sig själva och möta en annan människa, verkligen möta och lära känna dem. Människor är intressanta om man verkligen öppnar upp för att möta dem.

Han missade att hon var en stark och klok kvinna, att hon hade flygcert, var föredragshållare, politiker, talare under Almedalsveckan, nationaldagstalare, utbildad psykolog, sommarölänning, att hon hade flera styrelseuppdrag, att hon renoverat sitt hus, var seglare och golfare...

Hans bild av henne efter mötet var att hon var söt och trevlig men lite tystlåten.

Hon visste mycket om honom efter mötet och förstod ganska bra vilken sorts person han var, vilka hans intressen var, barndomen och hon hade fått en första bild av hans liv.



lördag 11 november 2017

Varför drabbas vi så hårt av brustna relationer?



John W James och Russell Friedman slutsats är att oförlöst sorg oftast beror på någonting av känslomässig natur som vi inte har talat ut om.


För att vi ska bli fria igen krävs att vi samta-lar med personen och slutför samtalet för att vi ska kunna bli fria från sorgen. Vi behöver bli kompletta med att motparten förstått på djupet vad vi vill ha fram.


Ett enklare exempel: Du vill prata med en god vän, du ringer  upp och letar rätt på en plats där mottagningen är bra. Ni hör varandra bra men så bryts samtalet precis innan du hinner säga ”hej då!”. Vad gör du då? Troligen ringer du upp motparten igen och säger ”Vi var väl klara, jag skulle bara säga hej då. Hej då!”. När du sedan lägger på luren har alla tre delar av en fullbordad kommunikation ingått, vilket gör att du kan ”släppa taget” och ”gå vidare”. Delarna är:

1. Du behöver samtala med motparten
2. Du behöver uppleva dig hörd och förstådd
3. Du behöver slutföra kommunikationen med ett avsked.

Om du bär på gamla, tunga ryggsäckar av besvikelser och sår, kanske omedvetet, din självkänsla är låg – då blir det svårt att lyckas med samtalet.

Om samtalet inte kan genomföras lyckosamt kommer den känslomässiga smärtan att vara kvar. Du fastnar i sorgen.

Hur gör man när motparten inte kan eller vill medverka i ett samtal?

Samtalet enligt punkterna 1,2 och 3 behöver ändå genomföras och vi kan göra det genom att  använda en attrapp eftersom motparten inte är där. På så vi fullbordar vi kommunikationen men på ett indirekt sätt t.ex. genom gestaltterapi (stolsövning). Motparten omvandlar vi till en stol som vi talar till.





Relationsexperten och psykologen Christina Hermanrud menar att kvinnor vanligtvis känner mer smärta och sorg än män, troligen för att kvinnor investerar mer i ett förhållande.

Hon menar också att män ofta trycker ner sin sorg direkt efter ett kraschat förhållande men att stänga in sin sorg och direkt försöka gå vidare är inte bra. När verkligheten till slut kommer ikapp och sjunker in, blir sorgen djupare och mer långvarig.

Källa: plus.rjl.se

onsdag 8 november 2017

Vad skulle du göra?

Vad skulle du göra om du visste att du inte skulle misslyckas?

Vad skulle du göra om pengar inte var något hinder i ditt liv?

Vad skulle du ångra om du inte gjorde det innan du dog?

Låt inte rädslan stoppa dig


lördag 21 oktober 2017

#metoo-kampanjen

Om jag söker på google och #metoo, träffarna ökar med cirka en miljon varje dygn. Det blir spännande att följa vad som kommer i kampanjens spår.

Det skrivs mest om sextrakasserier på jobbet men alla vet att de dyker upp överallt, när som helst.

För mig satte "metoo" igång en massa minnen, minnen som jag lagt åt sidan som inte betydde något - trodde jag. Jag räknade efter och jag tror det hamnar mellan tio och tjugo gånger som det har hänt mig. Tankarna snurrade vidare, varför satte jag inte ner foten? Bestämt. Varför satte jag inte stopp - med hårdhandskar?


Jo, för att jag hade inte självkänslan nog, inte självförtroende nog och ibland handlade det om en dum hänsyn till mannen/killen. Han skulle skämmas om han stöttes bort eller något sånt, en konstig hänsyn, jag ville inte såra eller riva upp hans sår.

Så att sätta gränser kräver sin kvinna, det kräver intre styrka, stor självkänsla och att man sätter sig själv framför andra.

Kampanjen är bra för jag tror att det finns en hel del män som har trakasserat–  som inte accepterat ett nej – som faktiskt inser, tänker till och förhoppningsvis slutar att köra över.

Om de inte fattar hur man gör eller vad som är fel, bör de söka hjälp för att lära sig att respektera kvinnor och deras nej tack.

söndag 1 oktober 2017

Utvandrarna och hur kyrkan hjälper oss

Jag läser en bok – Vägen västerut, sammanställd av Ingemar Antonsson. En raritet som beskriver, mestadels, smålänningars utvandring till Amerika.  Där finns att läsa, ganska detaljerat, vad som mötte dem när de kom fram till det stora landet. Den finns att köpa på Medevi brunn, jag betalade ynka tio kronor för detta enorma arbete som Ingemar lagt ner.

Det beskrivs hur präster reste runt bland svenskbyarna för att peppa svenskarna att orka med alla svåra utmaningar och för att så frön i dem att vara fredliga och inte ge upp. ”Ty Herren är god dem, som hoppas uppå honom och den själ, som frågar efter honom. Det är en konstelig ting att man är tålig och hoppas på Herrens hjälp.”


Då slog det mig, folket behövde stöd i all elände, någon som peppade dem, gav dem tillit och fick dem att fortsätta utan att ge upp, på vilket sätt de vara månde.

Det klart människor behöver pep talk, hopp, klappar på ryggen och tips på väg ut ur eländet. Kanske var det bara kyrkan som erbjöd detta. Det fanns inga psykologer eller terapeuter till hands men kanske har inte psykologer och terapeuter alltid det som krävs, kanske är det just därför som coacher får allt mer att göra idag. Coacher som peppar, klappar på ryggen, ger hopp och ger verktyg för att komma ur elände.

Kyrkan har fastnat i att vi ska ha förtröstan till att Herren Gud Fader och Jesus Kristus hjälper oss, om vi bara blir frälsta.

Idag vet vi mer än de gjorde på 1800-talet, vi känner inte att det präster och pastorer säger, hjälper oss speciellt mycket. Vi behöver något mer konkret, något vi kan ta till oss.

Visst tror jag att gudomen finns men inte i form av fadern och sonen utan inom och runt oss. Herren Gud Fader och Jesus Kristus ska vi inte lägga vårt öde i händerna på.

Vi kan och kanske bör, be till gudomen om hjälp till självhjälp, för det är bara vi själva som kan påverka vår situation. Om vi ber om hjälp kommer det högre jaget (vår själ-vår gudom) och kanske hjälpare någonstans däruppe, att hjälpa oss på sitt sätt, genom att ge oss nya mänskliga möten, nya idéer, nya tankar, motgångar och medgångar som visar oss vägen till lösning.

Vi kan strunta i att se de tecken vi får men då kommer vi också att fortsätta med de besvärligheter vi anser oss ha.

Vi får de motgångar som vi orkar med, så om du har stora motgångar har det högre andliga (din själ-din inre gudom) stort förtroende för din kapacitet att lösa det. Du kommer att fixa det med tålamod och med vaksamhet på tecken du får.






Hur ska man hantera negativa människor?

"Negativa människor kan ta mycket kraft av dig.

1. Undvik dem om du kan

2. Försök förstå varför är han/hon så negativ?
Hatar han/hon sitt jobb? Känner sig frustrerad och fångad i sitt liv? Har personen ett dåligt självförtroende? Om du förstår är det lättare att hantera situationer.

3. Förvandla dig själv till Teflon
Le bara och låt inte det negativa fastna på dig. Säg inget och blanda dig inte i saken. Lämna rummet om du kan. Den negativa personen vill ha en reaktion från dig. Det är vad som ger honom/henne näring. Om du låter dig fångas av dem tar de snart din goda energi ifrån dig.

4. Säg ”Berätta något bra”
Direkt när de kommit med en lång gnällharang, kontra med ”berätta något bra”. En del personer har inte ens märkt hur negativa de blivit.

5. Bli lite självkritisk
Negativa människor vill ha en reaktion från dig. Om de har lärt sig att det enda sättet att få det är med gnäll, så är det gnäll du får. Lyssnar du på andra?

6. Sluta dela med dig om du ändå vet vad du får
Det finns människor som älskar att döda andras idéer. Tänk efter om du har en eller flera sådana runt omkring dig och sluta dela med dig av dina tankar. Se till att sätta igång saker innan någon hinner förstöra dem.

7. Sluta hjälpa till om det ändå inte blir bättre
En del personer häller sin skit över andra och går iväg nöjda och lättade. Personen som tagit emot skoporna bär nu omkring på något som inte är hans/hennes. Sluta omedelbart att bli en avlastningsplats för andras problem. Det är inte ditt jobb och dessutom har du egna saker att hantera.

8. Fokusera på din egen glädje och energi
Vårda och ta hand om dina idéer, leta efter positiva människor med samma energi som du har och fasa försiktigt ut de människor som egentligen bara stjäl din tid, energi och lust. Låt inte gnällspikarna förstöra din dag. Det är en order :-)

Till sist
Om du bara vill testa en sak så testa nummer 4. Det fungerar fantastiskt."

Läs mer här: www.redaktionen.se

fredag 22 september 2017

20 tecken som visar att du kanske trots allt redan lever ett framgångsrikt liv

1. Dina förhållanden innehåller inte lika mycket drama som de gjorde tidigare

2. Du drar dig inte för att be om hjälp eller stöd längre

3. Du ställer högre krav

4. Du släpper saker som gör att du mår dåligt

5. Du kan uppskatta din egen spegelbild

6. Du har lärt dig att misslyckanden och motgångar är en del av att växa som människa

7. Du har personer runt omkring dig som du kan lita på

8. Du klagar inte så ofta

9. Du kan glädjas åt andras framgångar

10. Det finns saker som engagerar dig

11. Du har planer för framtiden

12. Du har lyckats genomföra något av dina mål

13. Du bryr dig om andra människor

14. Du vågar satsa på kärlek och öppnar dig för att låta andra älska dig

15. Du vägrar att se dig själv som ett offer

16. Du struntar i vad andra tycker

17. Du ser positivt på det mesta

18. Du accepterar det du inte kan göra något åt

19. Du gör något åt det du kan och vill ändra på

20. Du är en lycklig person

Källa: www.lifehack.org

fredag 15 september 2017

Medberoende i känslor?

Ett Webinar med Michael Larsen som kanske du vill vara med på.

"Du känner att du töms på energi och självförtroende i förhållandet till partnern. Relationen tar oändligt mycket mer än den ger och du har lovat dig själv alltför många gånger: ”Aldrig mer!” Och ändå faller vi tillbaka!

Varför?

Vilka psykologiska mekanismer inom oss är det som tillåter att vårt emotionella konto ständigt övertrasseras? Varför är ”hjälparen” inombords beredd att förlåta ständiga gränsöverskridningar och kränkningar i förhållandet?

Många tänker kanske främst på alkohol och drogmissbruk då det pratas om medberoende, men det som vi lätt glömmer, och som är oerhört vanligt; är medberoende i känslor. Vi gör allt för att passa in och försöka förstå: ”Hur kan han/hon göra så här mot mig?”

Under detta webinar kommer igenkänningsfaktorn att vara hög och du kommer att få med dig praktiska verktyg för att kunna komma vidare och leva det liv som du vill leva:

- Konsten att börja sätta gränser och kunna stå kvar inom din integritetscirkel.
- Känslor som himmel och helvete: att bryta de emotionella topparna och dalarna.
- Träna dig i att sluta försöka förstå och förklara allt.
- Ditt värde som person är oberoende av partnerns känslor och åsikter.
- Förstå oss själva och varför vi är som vi är.
- Se igenom och skydda dig mot härskarteknikerna som du utsätts för.

Kom ihåg att tiden är det dyrbaraste som finns och du är värd ett avslappnat ansikte!"


torsdag 7 september 2017

Vågar du be om ursäkt och gör du det på rätt sätt?

Jag tycker mig se att det här med att be om ursäkt är en svår konst, både för den som ber om den och den som eventuellt accepterar den. Jag försöker be om ursäkt när jag har gjort något som sårat någon, när jag gjort någon arg och när jag känner inombords att det blev fel.

Jag inser också att det är få som kan hantera en ursäkt, när jag ber om ursäkt får jag i princip alltid tystnad till svar. Blev jag ursäktad eller inte? Många av oss förstår inte att det är bra att svara, kanske med ett enkelt "Det är okej" kanske med tillägget "Alla gör vi misstag ibland" eller "Nej, det var inte okej det du gjorde".

Det är viktigt att lära av misstaget och inte göra på samma sätt igen. Många ber om ursäkt och fortsätter sedan att agera på samma sätt. De ursäkterna är inget värda, de är bara lämpliga ord för stunden. Ursäkten blir ett sätt att slippa ta ansvar för sitt agerande men de är egentligen väldigt enkelt: Gör inte om det!

För att ursäkten ska ge verklig kraft är det bra att tillägga "Jag förstår att du blev sårad, arg, rädd...". Om vi gör så blir ursäkten ett verkligt plåster på de sår vi orsakat. Den drabbade förstår att vi förstår. Den drabbade får upprättelse och kommer att må mycket bättre.

Vem har inte hört undanflykterna ”Det är ju så jag är”, "Vi bär alla på våra sår"...?

Det finns också ganska många som inte verkar känna när de behandlat någon illa. Många gånger inser de det inte, förrän deras agerande slår tillbaka mot dem själva men ibland kommer aldrig den insikten. Egocentriciteten gör att de inte förstår, om det inte svider inom dem själva. Då kanske de ber om ursäkt men den ursäkten kommer inte av ånger, utan för att lindra sitt eget lidande. Sedan kanske de lurar sig att tro att allt är löst och förlåtet, trots att ursäkten inte kom av ånger och medmänsklighet.

Om vi gjort illa någon finns ingen annan väg än att:
be om ursäkt
inte göra om det
försöka reparera skadan.

Upprepade ursäkter utan ändrat beteende tär på förtroendet och det är inte alltid lätt att återuppbygga förstörda förtroenden. Svåra sår och långvariga svek kanske inte går att reparera alls, vissa förtroenden går inte att få tillbaka.

onsdag 6 september 2017

Vi väljer kortsiktiga belöningar och struntar i framtiden


När vi tar beslut, när vi väljer vårt agerande, letar vi efter det som ger oss den snabbaste belöningen, en belöning i för stunden. Jag vågar inte - jag struntar i det och gör som jag brukar. 

Vi väljer att göra något vi egentligen innerst inne vet är sämre för oss men som känns bättre för tillfället. Vi väljer oftast bort att agera på det sätt som gynnar oss långsiktigt.

Vi väljer helst det som är känt, vi vill inte ta risker och göra något ovant som kanske obehagligt ovant. Nej, vi satsar på det som ger den snabbaste belöningen.

Vad händer om vi byter spår och satsar på långsiktig belöning. När vi agerar på ett nytt sätt som både är ovant och obehagligt första gången? Jo, vi sätter igång en positiv utveckling i riktning till långsiktig, livslång belöning. Vi bryter det negativa och byter det mot det positiva. Vi blir starka, glada och nöjda. Vi kunde!

Sätt munkavel på den inre rösten som gör allt för att du ska fortsätta som du gör, med den kortsiktiga belöningen. Visa vem som bestämmer!


En intervju med Fru Andersson

Har du något konstigt du alltid behöver göra?
Nej. Jo, kanske fika.

Har du något smeknamn?
Idag blir det oftast Fru Andersson, när jag var liten kallade pappa mig för Larsson (efter "Herr Larsson har inget körkort"-sketchen).

Några måsten?
Absolut inte. Jo, förresten - det är det här med fikat, med kanske wienerbröd eller en hembakt bulle och en liten småkaka.

Några lyxvanor?
Att köra en fin bil, min egen fina bil. Just nu är jag i mellanläge när min BMW gick sönder men snart är jag tillbaka med en njutarbil. Att skriva på min Mac. Att njuta. Att alltid köpa saker som jag kommer att njuta av annars får det vara. Att ha lyxen att bo med denna balkong i våningen.


Skrivstund på balkongen
Vad stör du dig på hos andra?
Hyckleri - när folk säger en sak men tänker eller gör på ett helt annat sätt, det känns falskt och är inte okej. Människor som bara pratar om sig själva, vad de gör och vad de vet. Jag hade en sådan karaktär i boken Sommaren 2124, en som skulle säga jag eller mig i varje mening. Jag skrattade högt när jag kämpade med att få in alla jag och mig. Vilken hemskt människa det blev tänkte jag.

Har du något som du ofta säger åt andra att göra men inte gör det själv?
Jag har insett att vissa saker ska man inte säga åt andra men det som ganska ofta kommer i tanken att råda andra, som trasslar till livet för sig, är att försöka släppa taget om grubblerier, att tiden är den bästa faktorn för att komma vidare - att bli fri. Jag blir allt bättre på det själv men vissa saker är svårare än andra att släppa. Jag brukar bryta grubblandet med att skriva ett blogginlägg för att dela med mig av den inre resan. Kanske hjälper det någon.

En plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Jag vill inte döma ut något - alla och allt bör få en andra chans. När jag tänker efter kan det dock vara Grebbestad, en plats det går troll i. Jag har nog bara hamnat i ledsamheter där.

Vad sa du senast?
"Hej!" till kontorsgrannen.

Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Jag renoverade i huset inomhus. 

Hallen innan målning och tapetsering
Hallen målad och tapetserad










Jag var med på bokmässan i Göteborg med mina då skrivna böcker -
Fru Anderssons tankeväckarböcker.
Jag reste till USA och firade min femtioårsdag tillsammans
med mina barn. Här utanför Hotell Beverly Hills i Los Angeles.


Var växte dina föräldrar upp?
Min far växte upp i Stenstorp mellan Falköping och Skövde i en familj med fem syskon, hans pappa dog, bara 40 år gammal. Min mor växte upp i Falekvarna utanför Falköping, de var också fem syskon.

måndag 4 september 2017

Att möta sig själv som barn

Möte mellan jagen – barnets och kvinnans

Idag möttes vi äntligen
jag hade längtat så
att få sitta hos dig,
att få en kram,
att få känna mig nära.

Jag ville känna trygghet,
ville känna värmen,
från ditt mjuka bröst.
Jag hörde ett hjärta slå
i takt med mitt.

Jag satt i ditt knä och
njöt av all kärlek du gav
men så insåg jag
att Du njöt
lika mycket som jag.

Du ville också känna trygghet,
och känna värmen ifrån mig,
Du njöt av min kärlek
precis som jag njöt av din.

Glöm inte att vara lekfull, sa jag.
Glöm inte att skratta och ha kul
och älska, så ofta du kan
för alla vill ha din kärlek – alla.

Vi satt där länge, nära
tills mörkret föll utanför.
Nu ska vi aldrig skiljas åt mer
för du och jag är vi

och vi behöver varandra - alltid.

söndag 27 augusti 2017

Vad är bra med en farmor/mormor?

Att få ett barnbarn och få vara med sitt barnbarn är lycka, stor lycka.
Som tur är kan vi ge lite tillbaka till de små sötnosarna också. 


söndag 20 augusti 2017

Sjukdomars budskap



Mitt liv fyllt av sjukdomar, vad ville de säga mig?

Tretton år och astma
Jag tog på mig för mycket, gick över mina gränser
Jag vägrade låta något hindra mig
Jag inbillade mig att jag kunde klara allt
och då skulle alla älska mig.

Trettionio år och gallsten
Jag tänkte på ett sätt men gjorde något annat
Jag följde inte det själen viskade
Jag tänkte istället för kände,
jag kunde inte känna inåt.

Epilepsi – var jag för självkritisk?
Jag straffade mig själv hårt.
Jag tyckte inte om mig själv.

Glutenallergin kom 
för att jag var arg 
på någon eller några som
jag ville ha bekräftelse och kärlek av.


 Att bli sjuk var ett sätt att få uppmärksamhet.
Jag undrade över varför andra attackerade mig.
Ilska och rädsla var ständiga följeslagare.
Jag borde sett på andra med kärlek och accepterat dem.

Ledgångsreumatism – 
Ytterligare ett tecken på att jag var självkritisk.
Jag ville hämnas när jag inte fick vad jag behövde.
Jag letade och letade men
hittade inte vad jag tyckte om 
och jag vill inte be om hjälp.


Diabetes – jag vågade inte släppa taget och kontrollen,
jag vågade inte se godheten omkring mig.
Bensåren var ett tecken på en rädsla 
som hindrade mig att gå framåt.

Blodproppen i ögat kom av 
att det var svårt att se vad som hände.
Jag var rädd att se, verkligen se, vem jag var 
och rädd att se effekten av mina ageranden.

Blodförgiftningen visade 
att jag var fixerad vid något som förgiftade mig.
Jag skulle försökt förlåta.

Min böld i axeln tipsade mig om 
att tillåta mig att vara flexibel,
att ta inte på mig så mycket 
och att jag var orolig för nya situationer.

Min stora, svullna mage 
skvallrade om att jag höll tillbaka 
och skyddade mig själv känslomässigt
jag bar på en oro och en rädsla.

Trots allt detta kämpade jag i åttiofyra år
Nu är jag en fri själ – fri från alla plågor.

Jag hoppas Gud nu lär mig det jag inte klarade av att lära mig själv
så att jag i nästa liv får leva ett friskt liv utan sjukdomar:



Att våga känna och bejaka mina känslor
Att inte vara rädd och orolig
Att ha tillit och att vara trygg
Att lyssna inåt på min själ
Att våga visa kärlek
Att våga känna kärlek
Att acceptera andra som de är
Att be om hjälp när jag går fel
Att inte hämnas
Att lita på att kärlek kommer av kärlek inte av att klara allt
Att inte vara arg på mig själv och på andra
Att våga gå nya vägar
Att förstå att människor är goda
Att våga se.
Att våga se vem jag är
Att reflektera
Att inte tillåta att något förgiftar mig utan istället förlåta.