torsdag 7 september 2017

Vågar du be om ursäkt och gör du det på rätt sätt?

Jag tycker mig se att det här med att be om ursäkt är en svår konst, både för den som ber om den och den som eventuellt accepterar den. Jag försöker be om ursäkt när jag har gjort något som sårat någon, när jag gjort någon arg och när jag känner inombords att det blev fel.

Jag inser också att det är få som kan hantera en ursäkt, när jag ber om ursäkt får jag i princip alltid tystnad till svar. Blev jag ursäktad eller inte? Många av oss förstår inte att det är bra att svara, kanske med ett enkelt "Det är okej" kanske med tillägget "Alla gör vi misstag ibland" eller "Nej, det var inte okej det du gjorde".

Det är viktigt att lära av misstaget och inte göra på samma sätt igen. Många ber om ursäkt och fortsätter sedan att agera på samma sätt. De ursäkterna är inget värda, de är bara lämpliga ord för stunden. Ursäkten blir ett sätt att slippa ta ansvar för sitt agerande men de är egentligen väldigt enkelt: Gör inte om det!

För att ursäkten ska ge verklig kraft är det bra att tillägga "Jag förstår att du blev sårad, arg, rädd...". Om vi gör så blir ursäkten ett verkligt plåster på de sår vi orsakat. Den drabbade förstår att vi förstår. Den drabbade får upprättelse och kommer att må mycket bättre.

Vem har inte hört undanflykterna ”Det är ju så jag är”, "Vi bär alla på våra sår"...?

Det finns också ganska många som inte verkar känna när de behandlat någon illa. Många gånger inser de det inte, förrän deras agerande slår tillbaka mot dem själva men ibland kommer aldrig den insikten. Egocentriciteten gör att de inte förstår, om det inte svider inom dem själva. Då kanske de ber om ursäkt men den ursäkten kommer inte av ånger, utan för att lindra sitt eget lidande. Sedan kanske de lurar sig att tro att allt är löst och förlåtet, trots att ursäkten inte kom av ånger och medmänsklighet.

Om vi gjort illa någon finns ingen annan väg än att:
be om ursäkt
inte göra om det
försöka reparera skadan.

Upprepade ursäkter utan ändrat beteende tär på förtroendet och det är inte alltid lätt att återuppbygga förstörda förtroenden. Svåra sår och långvariga svek kanske inte går att reparera alls, vissa förtroenden går inte att få tillbaka.

onsdag 6 september 2017

Vi väljer kortsiktiga belöningar och struntar i framtiden


När vi tar beslut, när vi väljer vårt agerande, letar vi efter det som ger oss den snabbaste belöningen, en belöning i för stunden. Jag vågar inte - jag struntar i det och gör som jag brukar. 

Vi väljer att göra något vi egentligen innerst inne vet är sämre för oss men som känns bättre för tillfället. Vi väljer oftast bort att agera på det sätt som gynnar oss långsiktigt.

Vi väljer helst det som är känt, vi vill inte ta risker och göra något ovant som kanske obehagligt ovant. Nej, vi satsar på det som ger den snabbaste belöningen.

Vad händer om vi byter spår och satsar på långsiktig belöning. När vi agerar på ett nytt sätt som både är ovant och obehagligt första gången? Jo, vi sätter igång en positiv utveckling i riktning till långsiktig, livslång belöning. Vi bryter det negativa och byter det mot det positiva. Vi blir starka, glada och nöjda. Vi kunde!

Sätt munkavel på den inre rösten som gör allt för att du ska fortsätta som du gör, med den kortsiktiga belöningen. Visa vem som bestämmer!


En intervju med Fru Andersson

Har du något konstigt du alltid behöver göra?
Nej. Jo, kanske fika.

Har du något smeknamn?
Idag blir det oftast Fru Andersson, när jag var liten kallade pappa mig för Larsson (efter "Herr Larsson har inget körkort"-sketchen).

Några måsten?
Absolut inte. Jo, förresten - det är det här med fikat, med kanske wienerbröd eller en hembakt bulle och en liten småkaka.

Några lyxvanor?
Att köra en fin bil, min egen fina bil. Just nu är jag i mellanläge när min BMW gick sönder men snart är jag tillbaka med en njutarbil. Att skriva på min Mac. Att njuta. Att alltid köpa saker som jag kommer att njuta av annars får det vara. Att ha lyxen att bo med denna balkong i våningen.


Skrivstund på balkongen
Vad stör du dig på hos andra?
Hyckleri - när folk säger en sak men tänker eller gör på ett helt annat sätt, det känns falskt och är inte okej. Människor som bara pratar om sig själva, vad de gör och vad de vet. Jag hade en sådan karaktär i boken Sommaren 2124, en som skulle säga jag eller mig i varje mening. Jag skrattade högt när jag kämpade med att få in alla jag och mig. Vilken hemskt människa det blev tänkte jag.

Har du något som du ofta säger åt andra att göra men inte gör det själv?
Jag har insett att vissa saker ska man inte säga åt andra men det som ganska ofta kommer i tanken att råda andra, som trasslar till livet för sig, är att försöka släppa taget om grubblerier, att tiden är den bästa faktorn för att komma vidare - att bli fri. Jag blir allt bättre på det själv men vissa saker är svårare än andra att släppa. Jag brukar bryta grubblandet med att skriva ett blogginlägg för att dela med mig av den inre resan. Kanske hjälper det någon.

En plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Jag vill inte döma ut något - alla och allt bör få en andra chans. När jag tänker efter kan det dock vara Grebbestad, en plats det går troll i. Jag har nog bara hamnat i ledsamheter där.

Vad sa du senast?
"Hej!" till kontorsgrannen.

Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Jag renoverade i huset inomhus. 

Hallen innan målning och tapetsering
Hallen målad och tapetserad










Jag var med på bokmässan i Göteborg med mina då skrivna böcker -
Fru Anderssons tankeväckarböcker.
Jag reste till USA och firade min femtioårsdag tillsammans
med mina barn. Här utanför Hotell Beverly Hills i Los Angeles.


Var växte dina föräldrar upp?
Min far växte upp i Stenstorp mellan Falköping och Skövde i en familj med fem syskon, hans pappa dog, bara 40 år gammal. Min mor växte upp i Falekvarna utanför Falköping, de var också fem syskon.

tisdag 5 september 2017

Priset du betalar



Jag tänker på dig
Vart tog du vägen?
Varför är du rädd och
vad är du rädd för?

Du älskade att prata,
nu är du tyst.
Du charmade alla,
nu backar du undan.

Du älskade utmaningar,
nu är du trött.
Möjligheter du såg
är nu svårigheter.

Varför försvann allt det fina?
Du var ju så härlig.
Var de gamla såren för svåra att se?
Var de för djupa att läka?

Tryggheten – tvångströjan du bär –
hindrar varje förändring.
Den stöter bort det du behöver och
den hindrar andra att komma nära.

Vilket pris betalar du för tryggheten?
Är det djup glädje och skratt?
Är det kärlek och värme?
Är det närhet och gemenskap?

Förändring i livet är viktigt.
Förändring ger lycka och kraft.
Förändring är alltid positiv,
hur jobbig den än verkar vara.

Må du få mod att våga ge och ta emot kärlek.
Må du få hjälp att öppna dig och visa vem du är.
Må du få hjälp att skapa tillit till dina nära.
Må du bli trygg i förändring.

måndag 4 september 2017

Att möta sig själv som barn

Möte mellan jagen – barnets och kvinnans

Idag möttes vi äntligen
jag hade längtat så
att få sitta hos dig,
att få en kram,
att få känna mig nära.

Jag ville känna trygghet,
ville känna värmen,
från ditt mjuka bröst.
Jag hörde ett hjärta slå
i takt med mitt.

Jag satt i ditt knä och
njöt av all kärlek du gav
men så insåg jag
att Du njöt
lika mycket som jag.

Du ville också känna trygghet,
och känna värmen ifrån mig,
Du njöt av min kärlek
precis som jag njöt av din.

Glöm inte att vara lekfull, sa jag.
Glöm inte att skratta och ha kul
och älska, så ofta du kan
för alla vill ha din kärlek – alla.

Vi satt där länge, nära
tills mörkret föll utanför.
Nu ska vi aldrig skiljas åt mer
för du och jag är vi

och vi behöver varandra - alltid.

söndag 27 augusti 2017

Vad är bra med en farmor/mormor?

Att få ett barnbarn och få vara med sitt barnbarn är lycka, stor lycka.
Som tur är kan vi ge lite tillbaka till de små sötnosarna också. 


lördag 26 augusti 2017

Konflikträdd - du är inte ensam

Om du vet med dig att du är konflikträdd är det klokt att försöka träna bort den. Orsaken till att vi är rädda är ofta vår uppfostran; vi har helt enkelt lärt oss att konflikter ska slätas över och därmed undvika risken att ställa till med en obehaglig scen. En orsak är att vi blivit hånade, mobbade eller misshandlade fysiskt eller psykiskt som barn när vi försökte säga ifrån och sätta gränser på olika sätt.

Grunden till att lugn och stabilt säga ifrån är att vi känner oss själva och att vi respekterar oss själva vilket gör att vi har lätt att sätta upp våra gränser. Om vi kommit dit går det att övervinna konflikträdslan.

Börja med att lugnt och stabilt säga din mening då inte mycket står på spel. Pröva att göra det gentemot personer som du har en säker relation till. Vad händer inom dig? Hur reagerar andra? Vad blir konsekvensen? Om du tränar kommer din oro för negativa följder att minska och du inser att du kan säga ifrån.

Om vi är kvar i konflikträdslan tappar vi självrespekt och vi kan bli isolerade. Om vi vågar ta konflikter växer självkänslan, självrespekten och självförtroendet.

Det är oerhört energikrävande att till varje pris försöka undvika konflikter.

Konflikträdda smiter undan. Håller sig ur vägen för den andra personen så mycket som möjligt eller försöker anpassa sig, osynliggöra sig själv och göra som andra vill.

Ditt civilkurage bör få plats, kanske du får stiga åt sidan men då vet du att du i alla fall försökte och faktiskt sa ifrån. Risken är annars att du blir bitter för att du aldrig gjorde något.

Konflikträdslan skadar vår inre trygghet – när vi känner oss maktlösa, hotade eller övergivna. Det gör att vi blixtsnabbt överreagerar på den/det som skapat skadan.

Skadorna kan liknas vid mentala minor som exploderar vare sig vi vill eller inte så fort de nuddas. De gör livet till en kamp där vi slåss, flyr eller spelar död.

Källor: www.retorikbutiken.se
www.måbra.com